Om livets stora och små händelser

Jag är frustrerad och har lite ångest. Meia har haft ont i tänderna, det blödde till och med ur tandköttet häromdagen. Det enda som hon kunnat äta har varit youghurt eller bröstmjölk. Så mina brön har på nytt fått öka i produktion, jag som varit innte på att långsamt dra ned på amningen, ungen är ju ändå 15mån och jag börjar känna att min tid som amma är förbi. Nu mår tänderna bra igen och det är dags att försöka dra ned på min mjölkprodution.

Jag har älskat varje sekund av amningen, det är något helt fantastiskt och det band som knytits mellan mig och min dotter är underbart. Men det tär på mig att jag är den enda som kan natta henne, jag är den enda som kan få henne att somna om när hon vaknar på natten och jag är den enda som kan trösta henne när hon är riktigt ledsen. Det är ett stort ansvar och det är på tiden att jag släpper in pappan i familjen så han kan dela det med mig. Meia är förbannad och skriker -TUTTE!!! TUTTE!!! Och river i kläderna på mig, detta kommer inte gå lugnt och harmoniskt till det känner jag på mig. Får väl vara beredd på ett antal skrikiga nätter och klängiga dagar, förhoppningsvis är det värt det i slutändan!