Om livets stora och små händelser

Lilla Meia vaknar titt som tätt hela nätterna igenom nu. Så känns det i alla fall. I natt vaknade jag av att hon letade efter bröstet, jag hjälpte henne och hon snuttade en liten stund på båda. Tyvärr var det nog inte mycket till innehåll då hon sög totalt slut någon timme innan. När hon inte förmodade att somna om beslöt jag mig för att gå upp och laga lite välling, till hennes så klart högljudda protester. Stackars sambon vaknar och karusellen är igång. Fort ned till köket, värmer välling, upp igen så fort som möjligt. Ville hon ha min goda välling? Nej, då var hon plötsligt inte hungrig utan låg där klockan två på natten och tittade ut i intet på till synes ingenting. Hon låg så en bra stund, bara låg och tittade in i väggen liksom, som om hon dagdrömde.