Två barn
Snart närmar sig årsdagen på nytt. Två hela år. TVÅ ÅR. Faller tillbaka i känslorna som var då. De är här nu med, kommer nog alltid vara det, på ett eller annat sätt. Hon kommer alltid vara tjejen som försvann, som hoppade över en livstid här med oss. Hon var underbart fin ska ni veta. Det är på något sätt ett ljuvligt minne av något fruktansvärt. Som jag heller inte vill vara utan. Det är märkligt hur livet formar mig. Jag kan inte påstå att livet har gett mig en lätt resa direkt. Men jag är tacksam. Det är häftigt hur erfarenheter formar människor. Jag är mig inte lik, jag är bättre. Tack vare henne.
Kommentarer
Postat av: eva-lena
Du skriver så fint och jag tänker på er nu när det snart har gått 2 år. Liv förde något väldigt fint med sig. Och hon kommer alltid att finnas med som Meias storasyster. Du e så stark! Kramar
Trackback
