Glöd
Det är så himla märkligt det här med skrivarlusta. När livet inte var så ljust som det är nu fanns den där lusten där. Lust att skriva av mig all skit, all ångest och oro. Nu glöder fingrarna på ett annat sätt, ett sätt som inte går att beskriva med ord. Jag är som sagt lycklig, verkligen, på riktigt, äkta vara. Men då är det plötsligt svårare att skriva ut mina känslor. Jag vill skriva om hur det känns när min dotter tittar mig i ögonen och ler. Vad som händer inom mig när jag pussar på hennes lilla gosiga mage. Men vet ni, det kanske inte spelar så stor roll, det jag och min dotter har tillsammans är ju faktiskt heligt, och känslorna är nog ändå för härliga för att med ord kunna ge dem rättvisa=)
Kommentarer
Postat av: eva-lena
jag håller med dig om det du skriver om skrivandet. Det verkar som det mest fungerar som tröst och bearbetning, för när man är glad är det svårt att formulera sig. Det är härligt att veta att du är lyckligoch det är ju inte så konstigt nu när du har fått din lilla meia. hon är verkligen underbar så jag förstår din känsla. kramar så länge
Postat av: Pernilla
Bejbi! Du bloggar igen! :D
Trackback
